Recension: Pörni, säsong 5

Henriette Steenstrups egenkomponerade hjärtebarn Pörni tog nordiska (och internationella) tittare och kritiker med storm för fyra år sedan.

Pörni var ursprungligen en Viaplay-serie, men såldes senare till Netflix. I augusti förra året släpptes den fjärde säsongen, som var en liten besvikelse.

Nu är Pørni (Steenstrup) och hela Middelthon-familjen tillbaka med sin svanesång. Och vi är glada över att kunna konstatera att den avslutande säsongen är en fullträff – och en av Nordens främsta emotionella TV-serier.

 

Den krävande vardagen

Ännu en gång får vi en inblick i familjelivet hos den högst genomsnittliga Middelthon-familjen i Oslo. Den består av den hårt arbetande, omtänksamma och smått oroliga ensamstående mamman Pernille/”Pörni”, hennes självcentrerade dotter Hanna som pluggar till läkare (Vivild Falk Berg), den aspirerande fotbollstalangen Sigrid (Ebba J. Öberg) och morfar Ole Johan (Nils Ole Oftebro).

För flera år sedan skilde sig Pörni från den fullständigt egocentriske Finn (Jan G. Røise) och har fortfarande svårt med sin relation till män, plus att hon definitivt inte har kommit över sorgen efter sin systers för tidiga död.

Nu har hennes av-och-på-ex Kommun-Björnar (Gunnar Eiriksson) blivit hennes chef på socialtjänsten. Arbetsdagen är alltmer krävande och både fysiskt och psykiskt utmattande. På hemmafronten kämpar hon med en kärlekskrank 80-årig pappa som just har kommit ut ur garderoben och planerar att gifta sig med samma pompa och ståt som ett kungligt bröllop.

Autentisk

Steenstrup är både serieskapare och manusförfattare och har skapat en exceptionellt genuin och rakt igenom autentisk dramakomediserie. Författare av amerikanska familjedramaserier borde vallfärda till det steenstrupska hemmet för att lära sig hur man skriver trovärdigt, äkta, jordnära och intelligent drama.

Visst blir det lite övertydligt att Pörni och Björnar behöver ”hitta rätt” igen, vilket alla utom huvudpersonerna inser, och handlingen kretsar till stor del kring samma konflikter som i de tidigare säsongerna.

Men det finns också något uppfriskande nytt i den här säsongen, där både vi tittare och (så småningom) Pörni själv inser att något större står på spel.

Det finns en känsla av nu-eller-aldrig i hennes livssituation, och nu när barnen har lämnat boet, pappan (snart) är nygift och arbetssituationen är alltmer krävande (inklusive utmattande nattskift) befinner sig Pernille vid en brytpunkt. Kan hon lita på en man igen, eller är hennes avlidna syster den enda hon kan anförtro sig åt?

 

Hela känsloregistret

Nästan ingen nordisk skådespelerska är bättre på att förmedla ett komplext känsloregister är Steenstrup. Hon har ett ansikte som en öppen bok och utstrålar hela sitt emotionella kartotek, från bottenlös sorg och förtvivlan till glädje och upprördhet.

Oavsett om det handlar om ohämmad svartsjuka på svågerns nya flamma eller vännernas ”perfekta” förhållanden, genuin ilska över ”odugliga” kollegor eller irritation över ”hopplösa” män så förmedlar Steenstrups varma karaktär något som de flesta av oss kan känna igen i den vanliga, krångliga och ofullkomliga vardagen.

När hon sedan kompletteras av en eldig Falk Berg, som är ovanligt lekfull i sin nonchalanta livsstil, självcentrerad och egoistisk men ändå godhjärtad och osäker, samt en godmodig Oftebro och en otroligt charmerande Eiriksson, blir det riktigt bra TV-drama.

Lägg sedan till snyggt foto, subtilt klipp och sömlös dramaturgi – toppat med ett medryckande musikaliskt soundtrack – så får Steenstrup & Co oss på den känslomässiga kroken.

Hjärtligt tack för att vi har fått följa med på den här resan, Steenstrup. 5 stjärnor till ett ovanligt lyckat – och samtidigt högst ordinärt – mellanmänskligt drama.

Den sista säsongen består av sex avsnitt, som alla släpps den 15 maj. Recensionen är baserad på hela säsongen.